Direktlänk till inlägg 1 oktober 2015
Vi har fått träffa den här lille killen nu. Han sover, får mängder med olika mediciner som gör att han dels sover och håller sig stabil. IVA-sköterskorna höjer och sänker om vartannat.
Respiratorn är inkopplad samt en extra gas, NO, för att hjälpa lungorna hantera det tryck som de så länge varit utsatta för. Under natten ska de försöka sänka gasen.
Isak hade fått lite feber innan vi gick för natten vilket är vanligt efter ett såhär stort ingrepp. Han får något som de kallar för kirurgiskt trauma, där kroppen reagerar på det som den varit utsatt för.
Isak har haft sin napp en liten stund och reagerade på den. Han började även klia sig i näsan där respiratorn sitter och ville nog ha bort den. De höjde hans lugnande då så att han får fortsätta sova. Han andas inte själv alls utan har hjälp av respiratorn.
Jag och Jimmy är tillbaka på Ronald och har ätit varsin äggmacka. Vi är helt utmattade, har ont i kroppen och är helt slut helt enkelt. Under de senaste månaderna så har anspänningen varit så hög så vi har inte vågat känns efter hur vi mår. När någon frågar så har vi inte haft svar och vi själva har inte velat veta.
Men ikväll har det börja släppa och det känns i hela kroppen att den har jobbat hårt länge.
I morgon ska vi tillbaka till Isak runt åtta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|