Det är fullt ös för det mesta nuförtiden.

Det händer mycket både med Isak och runt omkring oss.

Vi har ju som sagt sökt assistans för Isak. Det känns mer och mer rätt för varje dag. Det tråkiga är ju att när man väl tagit beslutet att be om hjälp så dröjer det länge innan hjälpen finns där. Vi räknar med minst fyra månader. Vi har sökt både via försäkringskassan och kommunen. FK ringde häromveckan och informerade om att de tagit emot anmälan men att vi ska vara beredda på att en utredning startar inte förrän efter sommaren. Det betyder att det kan ta ännu längre än fyra månader. Därefter skall det även till en rekryteringsprocess för att anställa assistenter.

Avlösning i hemmet bestämde vi att vi avvaktar med. Det ska rekryteras osv där med så vi sa att vi inväntar assistansen.

Isak har åkt på ett gäng förkylningar. Han blir egentligen inte mer förkyld än något annat barn, men skulle det sätta sig något i hans lungor, eller bli en större infektion så blir läget väldigt allvarligt. Så han får fortfarande antibiotika i förebyggande.
Denna gången åkte han dock på en rejäl förkylning och hosta direkt efter avslutad kur, så Isak och jag är inne i Borås just nu och kollar lungor och ska få hjälp mot hostan, samt att de ska kolla infektionen så det inte satt sig något.

Det är tvära kast hela tiden mellan jobb och att vabb! Egentligen är det min jobbdag, men Jack är hemma med hosta från förskolan med så jag åkte iväg med Isak nu.

För ca två veckor sedan så var vi inlagda med Isak på DSBUS igen också. Vi hade under en period upplevt att Isak blivit sämre. Mer blå om läpparna, tröttare, mer ledsen osv. Han var inlagd under ett dygn för observation och det gjordes även ultraljud och en lungröntgen.
Det var i princip ingen förändring, så läget är oförändrat fortfarande.

Vi har ju börjat inse att det kan dröja länge innan en operation kan genomföras. Men vad länge är vet vi inte heller. I höstas var det långt till november och december men nu är vi snart inne i juni. Tiden går. Det har bara varit fruktansvärt svårt när man ändå vill att saker ska kunna ske på en gång för att Isak ska må bättre i det långa loppet.

Sen Isak föddes så har vi haft barnvakt i i princip två-tre gånger till båda barnen. Och dessa gånger inträffade innan allt hände förra sommaren. Det sista året har vi därmed inte lämnat bort honom. Dels för att det är svårare och mer att ta hänsyn till när det kommer till honom, men antagligen också för att vi haft svårt att lämna bort honom.
Men i lördags så hände det! Min mamma och pappa kom till oss och tog hand om båda barnen så vi kunde gå på fest ihop:) vilken lycka för mig och Jimmy!
Allt hade gått väldigt bra med Isak och båda barnen hade skött sig så bra som de bara kunde.
Jag åkte hem och kollade läget mellan förfesten och den stora festen, men det var hur lugnt som helst. Mediciner och mat var på plats och Isak sov medan Jack sprang runt och härjade som vanligt.

Så nu ser vi möjligheter framöver att kunna hitta på något ihop.

Bjussar på en bildkavalkad :)


Isak provar trehjulingen. Är supernöjd, bara han inte står still! Det ska rulla:)

Isak fick åka med Jack ett par minuter på hans lilla fyrhjuling i helgen. Spännande!

Fullt kaos ska det vara!

??