Ibland går det lätt och ibland är det svårt att sätta ord på sina känslor.
När det kryper i en, och man vet inte vad det är. En känsla, eller så kanske det snarare är att man släpper fram en känsla.
Länge, länge blockerade jag känslorna kring alltihop som hände. Vissa blockeras nog än idag. Vet inte när de kommer visa sig, eller hur. Eller om de ens kommer komma fram någonsin. Men de känns oavsett, det är nog det som är krypet.

Som jag skrivit innan så följer jag serien "Rakt in i hjärtat". De här känslorna, eller ibland uteblivna känslorna som man ser hos föräldrarna är så bekanta. Willes mamma Maria beskrev det så bra i förra programmet om vad man svarar när någon frågar hur man mår. Man vet inte, för man känner inte efter... Man gör det man ska, och för att klara av det så stänger man av vissa känslor. Helt enkelt.
Krypet kommer emellanåt och bubblar upp inom en. Ibland är man bra, eller mindre bra på att hantera det.

Måste bara få lyfta den här serien en gång till. Jag förstår att det inte går att förstå hur det är att vara i situationen. Jag har glömt mycket av det själv, men varje torsdag kommer det tillbaka. Vi vet också att i den allra bäst av världar så har Isak en operation framför sig. I dagsläget har kirurgerna inget att erbjuda Isak, men vi kämpar för att de snart ska få det.
Alternativet är inget alternativ.

Vi är jätterädda för en operation då det är både en stor risk och följderna efter är riskabla med. Målet är en mekanisk klaffprotes vilket kommer innebära livslång medicinering av blodförtunnande och troligtvis en ny operation senare i livet för att byta ut den mot en större när Isak växer.
Sen vet vi inte heller hur Isaks syndrom spelar in i det hela heller, eller hur kirurger och hjärtläkare tänker kring det.

Vi har lärt känna en del personer under vår resa såhär långt. Vissa har varit med sen länge, några tillkom för ett par veckor sedan. Vi är oerhört glada att ha fått lära känna er alla.
Ni finns allihop i våra tankar av olika anledningar ska ni veta?

Slutligen vill jag upplysa er om att det är "alla barns hjärtemånad" nu i februari. Det pågår insamlingar och försäljning av armband, kort m.m på lite olika ställen. Jag valde att köpa hjärtebarnsarmbandet som skänker 90kr av 100kr till hjärtebarnsfonden. 10kr går till nytt material.

Man kan även hälsa på hos heja Abbe och läsa vad Abbepappan skriver kring detta. Den bloggen har varit ett stort stöd för mig.
Http://www.hejaabbe.com

Nä mina vänner! I morgon är en annan dag, nya tag! Vi ska då köra ner Jack till hans mormor och morfar för han ska få åka med dem på skidsemester en vecka. Mäkta stolt:)
Veckan därefter börjar jag och Jimmy jobba. Kommer bli väldigt bra för oss! Och roligt:)

Godnatt!

 

Maria A

5 februari 2015 16:09

Tänk va kul för Jack att få åka skidor! Hade jag också velat lära mig 😉.
Isak du är så söt så jag blir alldeles varm! Kommer ihåg hur gott du luktade i håret när jag fick mysa med dig på Göstas. Får vi nog göra om snart ❤️😘

Hanna

5 februari 2015 18:16

Jag med! Kan inte åka efter 15 år så det kanske är dags för skidskola för mig med:) Göstas låter som en bra plan tycker jag:)

 

Madelene D

5 februari 2015 21:01

Hej igen, det var kul att se dig idag.Förlåt att jag inte hann prata mer, skulle skynda mig hem Maya skulle gå och lägga sig.Tänker på dig när jag läser din blogg.
Kram Madde

Hanna

6 februari 2015 22:04

Kul att se dig med:) tyckte inte att du var så stressad!
Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ojojoj, inser när jag kollar bloggen att jag inte skrivit något på flera månader..!   Vi har det bra! Isak mår bättre än på länge och det har hänt ofantligt mycket sen jag sist skrev. Jag har helt enkelt inte haft tiden, orken eller motivatio...

Nu är vi ät lägen hemma! I tisdags blev Isak utskriven så nu har vi nästan varit hemma i en vecka och försökt att landa. Det var oerhört skönt att komma hem. Under tiden i Göteborg så har nog ingen av oss längtat hem egentligen, anledningarna är...

Vi är kvar i Göteborg. Har haft permis i helgen men blir troligtvis utskrivna i början av veckan. Idag har vi hälsat på Ronald-grannarna och deras lilla T på IVA. Hon bor där sedan ett par månader så vi hälsade på där idag. Så vi hann med att pro...

I slutet av förra veckan började man prata om hemgång för oss! Det känns väldigt märkligt, skönt med konstigt. Vi har rotat oss här på tredje våningen och har på något vis fått en skön vardag. Vi är med personer som är i liknande situationer och ma...

Sen jag började blogga i samband med förra årets hjärtoperation och allt som hände då, så har bloggen öppnat en hel del nya dörrar och vi har fått nya vänner. Bloggen har gjort att vi har fått kontakt med Isaks MSS-kompis Siri och vårt mål är att...