Idag har Isak varit pigg och glad! 

De flesta av sladdarna och slangarna som han har haft kopplade till sig är borta, bara poxen (den som mäter syresättningen), ett par elektroder (kan det heta trimetri?) samt en ven-nål har han kvar. 

Det går framåt med stormsteg och förändras inget till i morgon så kommer vi då att få eget rum!

Det har gått så bra som det bara kan göra med tanke på läget!

I den bästa av världar så kan vi få åka hem om en vecka. Vi räknar inte med det, utan är förberedda på längre, men som allra tidigast så släpper de hem oss lm en vecka. Visst hade det varit skööönt!

De ska göra nytt ultraljud i morgon igen så då vet vi mer efter det. 

Idag har vi haft besök av barnens kusiner Freja, Albin och Elliott och faster Emma och Fredrik. Jag och jimmy har precis byts av på sjukhuset så nu är det hans tur att vara hemma i huset. Han pratade något om en fotbollsmatch ikväll så då fick han ta tidiga passet i sjukhuset. Så nu sitter jag här tills Isak somnat för natten. Han har precis somnat så jag tror det kan bli en lång kväll här:)

Ska försöka fånga en bild på en glad Isak så ska ni få se det. Ni får hålla till godo med en sovande Isak så länge.

Vi väntar fortfarande på beskedet om Sticklers. Första proverna visade inget, villet de inte alltid gör, så nu ska de mäta skelettet och därefter bestämma vilka gener de ska testa sig vidare på. Ni får ursäkta om jag inte uttrycker mig så tydligt alltid, är lite svårt att förklara sånt som man inte alltid själv förstår.

Vi får så många meddelanden, mail och sms från alla möjliga, och det är alldeles otroligt härligt att läsa dem. Vi blir så glada och rörda av alla heja-rop och omtankat ska ni veta. Vi hinner inte slltid svara på dem, men vi läser alla!

Blir det tid över de kommande dagarna så ska jag försöka ge mig på att fylla i allt som hände innan vi åkte in och fick reda på hjärtfelet.