Han blir dessvärre inte piggare Isak. 

Onsdagen går sådär, lätt feber, kräkig och sover hela tiden. 

Planen är att mamma och pappa ska hämta Jack i eftermiddag och sen ska de campa i deras husbil i helgen. Sebastian får sova hos sin mamma eftersom vi ska åka in tidigt torsdag morgon. 

På omsdagseftermiddagen känner jag att det inte funkar hemma längre så jag ringer barnmottagningen i Borås. Vi har numera direktkontakt med dem och slipper gå via 1177. De är alltid hjälpsamma och vänliga när vi ringer, kom in säger de alltid, så tar vi en titt på Isak. Denna gången svarade vår sondsköterska. "Hur går det för er?" frågar hon och jag börjar gråta direkt och får fram att det varken går eller känns bra. Vi får givetvis komma in på en gång. 

Jimmy jobbar men kastar sig hem, vi beslutar att båda vill följa med in till barnmottagningen, om vi skulle råka bli kvar tills i morgon när det är dags för knappbedömning. 

Efter lite pusslande så får vi tag på barnens farfar som kommer direkt och tar hand om de två stora. Mormor och morfar kommer om några timmar och hämtar Jack för husbilssemestern så han får hänga med farfar så länge. 

Vi åker in och bestämmer oss för att de måste behålla oss på sjukhuset över natten. Dels så ska vi ju in på operation, om den nu blir av med tanke på läget, samt att vi vill ha tag på neurologen så snart hon är på plats på morgonen. 

Vi kände oss helt enkel väldigt osäkra i situationen. 

Men vi kommer in och blir omhändertagna ganska snabbt. 

Efter ett gäng inhalationer och alvedon (vet inte om vi inte tänkte på det eller inte vågade ge med tanke på operationen) så kändes han bättre.

Av någon anledning så verkar de alltid må bättre så snart de bara kommer innanför sjukhusdörrarna, varför?

Så vi blir hemskickade och det kändes rätt ok ändå. 

Så, nu ska vi bara packa allt inför vår weekend i Göteborg!